Jag har fått flera kommentarer om att jag är så lik min pappa efter att de har sett bilder på honom här. Någon var förvånad över att se mig i slips innan det stod klart att det var min pappa på bilden.
Två timmar. 
November 1965 Söndagsfrukost. Klagomuren 1969. Drottningholm. Fjärde gången.
Det är inte bara till utseendet vi är lika varandra utan jag har fått mycket av min pappa som jag har glädje av i dag. Han var en modern pappa och tillbringade mycket tid med oss barn, kanske särskilt med mig som kom som en sladdis nio och tretton år efter mina systrar. Han lärde mig att åka skidor och skridskor och tog mig med ut i naturen.
Med farfar. Högåsen.
När jag var yngre och hälsade på hemma hos mina föräldrar brukade jag roa mig med att svara i deras telefon och bara säga mitt efternamn. Oftast var den som ringde helt övertygad att det var min pappa som svarat och vi hann inleda ett samtal innan jag avslöjade vem jag var. Det var ju nästan alltid någon jag kände och de blev bara glada.
Mot Tjärö. Till fjällen. Norge 1978.
En speciell känsla för naturen har vi fått av honom alla tre. Tillsammans med pappa vandrade jag Sörmlandsleden, åkte långfärdsskridskor och upptäckte tjusningen med fjällen. Alla vi syskon minns tydligt hur pappa servade oss med att skala apelsin under vinterutflykterna. Pappa hade en speciell apelsinskalartumme som han kunde böja lite uppåt mot ledens riktning. Vi barn slapp ta av oss vantarna och kunde njuta av nyskalade apelsinklyftor.
Pappa väckte mitt intresse för fotografi och uppmuntrade mig.
Häromveckan skulle pappa ha fyllt 98 år.